Sitter och lyssnar på Sarah Dawn Finers - Standing strong och jag tror att jag har fallit i den klassiska "jaglyssnarpålåtarsomfårmigattpåminnamigommittjävlaskitsåjaglåtsasattdesjungerommig"träsket....
om ni förstår vad jag menar?
Det känns som att hon sjunger om mig. Ha ha
Shit va sorgligt!
måndag 7 december 2009
lördag 5 december 2009
Another day without you
Jag har märkt att denna sida används som en dagbok för mig.
Skillnaden på blogg och dagbok och blogg är att en dagbok läser ingen annan. Catching up?
Eller ioförsej, jag vet ju inte om det är någon som läser- jag har ju hur eller hur inte fått kommentarer ialf. . .
De flesta tankar som jag har nu kommer och går. Jag mår verkligen inte så som jag skrivit hela tiden. Mest av tiden mår jag bra. Men någonting som får mig att komma över saker är att älta, skriva och gräva ner sig i det en stund- och sen släppa det. SÅ funkar jag... Alla gör inte det.
Jag är väldigt glad att jag har människor och vänner som jag kan prata med och som verkligen finns där för mig dag som natt - Det har verkligen blivit bevisat att dag som natt inte bara är en metafor längre. På natten ringer mina närmsta vänner för att fråga hur jag mår eftersom att dem vet och dem förstår.
Och så finns det ju måndagsexemplar som inte alls verkar fatta hur mycket som kan hända, hur mycket tankar man har och hur mycket stöd man behöver på några dagar. fast det orkar jag inte bry mig om i sånna här situationer! Det är bara sorgligt för dem att de lever så inskränt i sin värld att de inte tar sig ur det.
Hur eller hur ALL kärlek till er som visat att ni bryr er. Jag hoppas och tror att ni vet vilka ni är ...
Nu slutar jag om två timmar, och i morgon är jag ledig. <3
Puss
Skillnaden på blogg och dagbok och blogg är att en dagbok läser ingen annan. Catching up?
Eller ioförsej, jag vet ju inte om det är någon som läser- jag har ju hur eller hur inte fått kommentarer ialf. . .
De flesta tankar som jag har nu kommer och går. Jag mår verkligen inte så som jag skrivit hela tiden. Mest av tiden mår jag bra. Men någonting som får mig att komma över saker är att älta, skriva och gräva ner sig i det en stund- och sen släppa det. SÅ funkar jag... Alla gör inte det.
Jag är väldigt glad att jag har människor och vänner som jag kan prata med och som verkligen finns där för mig dag som natt - Det har verkligen blivit bevisat att dag som natt inte bara är en metafor längre. På natten ringer mina närmsta vänner för att fråga hur jag mår eftersom att dem vet och dem förstår.
Och så finns det ju måndagsexemplar som inte alls verkar fatta hur mycket som kan hända, hur mycket tankar man har och hur mycket stöd man behöver på några dagar. fast det orkar jag inte bry mig om i sånna här situationer! Det är bara sorgligt för dem att de lever så inskränt i sin värld att de inte tar sig ur det.
Hur eller hur ALL kärlek till er som visat att ni bryr er. Jag hoppas och tror att ni vet vilka ni är ...
Nu slutar jag om två timmar, och i morgon är jag ledig. <3
Puss
fredag 4 december 2009
Att känna sig okej.
Att känna sig okej och att man mår bra tycker inte jag borde vara några fel.
Men dock verkar det som att om man mår bra och känner sig jävligt fresch och smidig i situationen och läget som jag befinner mig i nu,är fel.
Och inte lite fel heller. Punkt.
Jag får ångest för att jag mår bra. Jag får ångest för att jag blir irriterad och arg för att allting inte är som vanligt, för att det var just det här som jag var rädd för. Att lämna sin förbannade trygghet.
Jag älskar att må bra. Men jag älskar att vara trygg- det är tydligen en kombination som är svår att få ihop. Tydligen. Jag är nog ett prakt exempel på hur trygg och lycklig man inte kan vara. På samma gång.
Nu är klockan fem över sex. Det är mörkt ute och mörkt inne. Så känns det just nu.
Så inget nytt antar jag ...
Inte mer än att jag är trött.
Och att jag saknar min Elin här hos mig i tider som dessa. . .
Puss på er
Men dock verkar det som att om man mår bra och känner sig jävligt fresch och smidig i situationen och läget som jag befinner mig i nu,är fel.
Och inte lite fel heller. Punkt.
Jag får ångest för att jag mår bra. Jag får ångest för att jag blir irriterad och arg för att allting inte är som vanligt, för att det var just det här som jag var rädd för. Att lämna sin förbannade trygghet.
Jag älskar att må bra. Men jag älskar att vara trygg- det är tydligen en kombination som är svår att få ihop. Tydligen. Jag är nog ett prakt exempel på hur trygg och lycklig man inte kan vara. På samma gång.
Nu är klockan fem över sex. Det är mörkt ute och mörkt inne. Så känns det just nu.
Så inget nytt antar jag ...
Inte mer än att jag är trött.
Och att jag saknar min Elin här hos mig i tider som dessa. . .
Puss på er
onsdag 2 december 2009
Sorgens färg
Hej ... Förlåt hörrni men jag har faktiskt inte jobbat natt på ett tag nu och det verkar som att det är då som det är enda tillfället jag får att skriva. Just nu sitter jag på jobbet iklädd svart.
För det är sorgens färg. Jag är ledsen idag och det kommer jag att vara fram tills den dagen då jag känner att jag inte är det. Ett sår tar tid att läka och som en kär vän till mig säger- om det inte får ta sin tid och om man hela tiden pillar upp sårskorpan så kommer det bara bli ett väldigt fult ärr kvar.
Vårat ärr kommer nog inte att bli fult. Jag vet att det är väldigt tidigt att säga, men jag vet att om vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi inte att såra varandra.
Att älska någon är en väldigt stor chansning. Att öppna sitt hjärta så fullt ut och att lita på någon och lägga ner all kraft och energi man har i någon är inte något man gör för vem som helst. Du är väldigt speciell för mig, och även fast jag vet att du inte läser det här så är det endå ett jävla bra sätt för mig att säga det till dig. För du är speciell.
Jag kommer för all tid att minnas dig som en väldigt bra person- närmre oumbärlig faktiskt.. Kommer du ihåg? Det är tomt och stilla och det känns som att mitt liv har tagit paus för en stund och jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt?
Det är så mycket känslor som väller ur mig och jag sitter i detta nu och undrar om det egentligen är särskilt smart att lägga upp detta på internet- i det stora svarta hålet där ingenting raderas. Lägger jag upp detta så kommer det för all tid att finnas någonstans i rymden och känslorna kommer någonstans alltid finnas kvar för att de är nedskrivna.
Fan.
vem dör egentligen av att veta mina känslor?
För det är sorgens färg. Jag är ledsen idag och det kommer jag att vara fram tills den dagen då jag känner att jag inte är det. Ett sår tar tid att läka och som en kär vän till mig säger- om det inte får ta sin tid och om man hela tiden pillar upp sårskorpan så kommer det bara bli ett väldigt fult ärr kvar.
Vårat ärr kommer nog inte att bli fult. Jag vet att det är väldigt tidigt att säga, men jag vet att om vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi inte att såra varandra.
Att älska någon är en väldigt stor chansning. Att öppna sitt hjärta så fullt ut och att lita på någon och lägga ner all kraft och energi man har i någon är inte något man gör för vem som helst. Du är väldigt speciell för mig, och även fast jag vet att du inte läser det här så är det endå ett jävla bra sätt för mig att säga det till dig. För du är speciell.
Jag kommer för all tid att minnas dig som en väldigt bra person- närmre oumbärlig faktiskt.. Kommer du ihåg? Det är tomt och stilla och det känns som att mitt liv har tagit paus för en stund och jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt?
Det är så mycket känslor som väller ur mig och jag sitter i detta nu och undrar om det egentligen är särskilt smart att lägga upp detta på internet- i det stora svarta hålet där ingenting raderas. Lägger jag upp detta så kommer det för all tid att finnas någonstans i rymden och känslorna kommer någonstans alltid finnas kvar för att de är nedskrivna.
Fan.
vem dör egentligen av att veta mina känslor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
