Jag uppdaterar en gång till under samma natt,
Jag vet inte varför jag gör det eller vad som får mig att vara trygg
bara genom att höra mina fingrar vandra på tangenterna. jag är rädd.
Jag är skrämd och rädd och dum. Förstår inte vad jag egentligen gör här.
Varför jag sitter här när jag inte vill vara här.
Jag saknar dina trygga andetag.
Jag vill känna din varma kropp mot min rygg och jag vill vara trygg hos dig.
Jag vill sova bredvid dig, vakna bredvid dig. Lyssna till din röst.
Lära mig ännu mer av din vishet. Skratta med dig. Du får mig så glad.
Så lugn. Och så kär.
Vad gör jag här? När jag så gärna, gärna hade velat vara där hos dig.
Jag skulle kunna, utan tvekan, lyfta på telefonen nu och ringa dig.
till och med väcka dig bara för att höra din röst.
Jag ser mig om bakom min rygg ständigt. Jag skulle aldrig känt den känslan
när du är hos mig. Aldrig någonsin mer vill jag vara utan dig.
Du är mer än någon jag lever tillsammans med. Du är mer än en pojkvän.
Mer än jag drömt om.
Jag ser upp till dig. Jag älskar dig otroligt.